Hur är läget på akuten?
Det är ansträngt på akuten av flera olika anledningar – dels är det många patienter som söker med covid-19 liknande symptom, dels märker jag stress och rädsla hos medarbetarna som påminns om hur situationen var i våras. Många undrar hur vi ska orka nu i den andra vågen.
Hur mår medarbetarna?
Det är väldigt olika hur medarbetarna mår just nu. Många har tyvärr inte lyckats återhämta sig från vårens första våg och sommaren upplevdes för kort. Hos några kan jag se en sorts panik i blicken när vi går igenom det aktuella läget på Sös och ser en uppåtgående trend av patienter som behöver sjukhusvård. Medarbetarna är oroliga för att själva bli sjuka eller att ta med sig smitta hem. De har svårt att koppla av för det handlar om covid-19 hela tiden även när de inte är på jobbet. Vänner, grannar och anhöriga ställer frågor där hemma och media rapporterar hela tiden. Vi kommer säkert att se mer psykisk ohälsa framöver både hos medarbetare och patienter. Allt fler medarbetare har själva haft sjukdomen och kanske till och med fått sjukhusvård.
Vi är lite uppgivna över att folk ute i samhället fortfarande inte håller avstånd. Det verkar finnas en pandemitrötthet och större ignorans nu. Och vi har en lång och kall vinter framför oss då vi som alltid måste ta hand om patienter med olika infektionssjukdomar. Vi är alla trötta nu – men tillsammans måste vi hålla ut!
Hur har ni förberett er?
Nu har vi en större kunskap om själva sjukdomen. Framför allt har vi också lärt oss att några patienter har diffusa symtom eller är symtomfria trots aktiv covid-19 infektion, medan andra har klassiska luftvägssymtom och feber som har en helt annan orsak.
De fysiska förutsättningarna för oss har också ändrats, nu har vi ju bara den nya akutmottagningen. I våras hade vi både den nya och den gamla akuten. Nu har vi inga möjligheter att ha separata in- och utflöden då vi endast har en ingång. Vårdhygien har gått igenom hur vi ska utnyttja lokalerna på bästa sätt. Vi kan tillgodose att avståndet hålls mellan patienterna genom att vi har bås, behandlingsrum och flera olika väntytor.
Vi delar upp patienterna utifrån hur sjuka de är – oavsett sökorsak. Vi använder hela lokalytan och inte enbart de planerade delar som vi i egentligen skulle ha utnyttjat. Det gör att vi har tillgång till flera bås, rum och väntytor vilket även ger personalen möjlighet att hålla avstånd till varandra.
Hur separerar ni patienter från varandra?
Patienterna sitter långt ifrån varandra i hallen vid inskrivningen där max 15 personer får vistas samtidigt. Vid första bedömningen får patienterna munskydd och information om hostetikett om de söker med luftvägssymtom, feber eller har en konstaterad covid-19 infektion (via hemtest). Vid den första sållningen hänvisas de lindrigt sjuka till hemmet enligt hänvisningsstödet och vid behov till egenprovtagning via 1177. Patienter som inte har egen bil eller kan bli skjutsad av någon anhörig som de bor ihop med får vänta in en dedikerad covid-19 transport, ingen smittad får åka hem med kollektivtrafiken. Tyvärr räcker transportkapaciteten inte till vilket medför långa väntetider för en del patienter.
I nästa steg blir de patienter som har eller misstänks ha covid-19 placerade i bås, behandlingsrum eller väntyta med avstånd från övriga patienter.
Finns det skillnader från i våras?
Den största skillnaden från i våras är att vi nu har ett mer normalt sökbeteende, alltså att våra ”vanliga” patienter också kommer. I våras väntade ju många patienter hemma istället.
De patienter som har en misstänkt eller bekräftad covid-19 infektion verkar ha förstått att komma in till oss tidigare i sitt sjukdomsförlopp. Det gör att de i mindre grad försämras så mycket att de behöver intensivvård. Att färre patienter behöver intensivvård nu jämfört med i våras återspeglas även i statistiken. Nu känner patienterna ofta till att de är covid-19 positiva, de söker när det blir jobbigt med andningen eller när de får försämrat allmäntillstånd. I första vågen var det vanligt att de hade varit hemma i en vecka, idag kommer de efter ett par dagar. Vi kan sätta in behandling tidigare och det kan hjälpa att de inte blir så allvarligt sjuka. Tidigt i våras visste vi inte heller riktigt vilken behandling vi skulle erbjuda, men nu är kunskapsläget bättre.
Hur tänker du själv för att orka?
För mig är det precis likadant som för mina kollegor att vi är i en situation där vi inte har så mycket annat val än att fortsätta framåt. Men det krävs insatser från var och en i samhället. Vi i vården gör vad vi kan för att ta hand om de sjuka men resten av samhället måste också bidra med att följa FHMs rekommendationer och regeringens restriktioner. Som alla andra längtar jag också efter att kunna umgås med vänner, gå på bio/teater eller på en restaurang. Men det går inte nu och det kommer ta lång tid innan vi kan gå tillbaka till ett liv som liknar det vi hade innan pandemin.
Under tiden försöker jag ta hand om mig själv, träna regelbundet för att hålla balansen, äta och sova bra och läsa många böcker. Jag har bra stöd av nära och kära som jag kan prata med om det mesta – hur vi har det på akuten och hur jag har det i min roll som läkare och chef.
Foto: Johan Adelgren, Fotogruppen Sös
