Hoppa till huvudinnehållet

Hur kan brutna fingrar innovativt behandlas för att inte bli stela?

Grattis Johanna von Kieseritzky som disputerar imorgon vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS). I din avhandling har du tittat på behandling av fingerfrakturer och även varit med i utvecklingen av ett nytt spännande behandlingsmaterial att fixera fingerfrakturer med.

Inom handkirurgin används idag flera olika metoder för att operera frakturer i fingrar. Hur resultaten blir av de olika metoderna varierar och det finns ett behov av att hitta nya operationsmetoder.

Vad är det viktigaste du har kommit fram till i din avhandling Johanna?

- Jag har bland annat upptäckt att patienter som brutit de ledande rörbenen, så kallade falangerna, i fingrarna och opererats här på handkirurgen ofta blir stela i fingrarna. Något som beror på sammanväxningar mellan metallen som fixerar frakturen och den omkringliggande mjukvävnaden. Fingerstelheten drabbar särskilt de patienter som behandlats med så kallad plattfixation, en vanlig behandlingsmetod vid komplexa frakturer, som splittrade frakturer med många delar.

- För att hitta nya behandlingsmetoder har jag tillsammans med en grupp på KTH tittat på om ett speciellt plåster, ett benplåster under utveckling med namnet Fibre Reinforced Adhesive Patch (FRAP), kan anpassas för att fixera fingerfrakturer med.

Benplåster – hur fungerar det?

 

- I benplåstret Fibre Reinforced Adhesive Patch (FRAP) appliceras en så kallad primer närmast ben, som fäster mot benet och upp mot FRAP:en. Benplåstret byggs sedan i lager för lager med lim (adhesive) och fiber och avslutas med ett lager lim. Konstruktionen härdas med högenergiljus.

I sin avhandling har Johanna vidareutvecklat benplåstret och använt det i biomekaniska studier på gris för att se hur starkt det är i jämförelse med befintliga behandlingsalternativ. Benplåstret har också visat sig, upp till en viss belastningsgrad, ha snarlik hållfasthet med de metallplattor som används idag.

Hon har också testat benplåstret på frakturer i råttlårben och det har visat sig vara vävnadsvänligt.

Bild på histologiskt snitt (vävnadssnitt) av läkt råttlårben. Benplåstret FRAP är applicerat längst upp, på så kallad övre cortex. Man kan se FRAP:ens tre fiberlager och att benläkningen inte störts av benplåstrets närvaro genom att normal benläkningsvävnad har bildats.

Ett nytt material med oväntade egenskaper

- Längs vägen när vi kemiskt mer och mer har förändrat ett av materialen som används i FRAP har vi tillslut landat i ett nytt material. Som oväntat nog inte bara verkar kunna fungera som benplåster utan också motverkar de vanligt förekommande sammanväxningarna i patienternas fingrar. Materialet ser ut att motverka mjukdelsinväxt, dvs det har antiadherenta egenskaper. Det är jättespännande!

Johanna har nu testat det nya materialet på kanin och fått lovande resultat, med mindre sammanväxningar efter frakturkirurgin. Så forskningen kring det nya materialets egenskaper fortsätter.

I en studie har hon även provat en kommersiellt tillgänglig gel, som motverkar sammanväxningar efter andra kirurgiska ingrepp, i en klinisk studie på patienter som fått sina fingerfrakturer fixerade med plattor. Men här var inte resultaten övertygande.

Vad betyder dina rön du fått fram i avhandlingen i praktiken?

- Förhoppningsvis kommer mina resultat att bidra till kloka val av behandlingsmetod vid fingerfrakturer och bidra till fortsatt utveckling av det nya spännande materialet som presenteras i avhandlingen. Det materialet tror jag kan tillämpas inom medicinen på flera olika sätt i framtiden.

För vem kommer dina rön göra störst skillnad?

- För patienterna som brutit sina fingrar, men i förlängningen kanske även för kirurgerna om nya behandlingsmetoder blir till.

Hur ska du gå vidare nu? 

- Nu ska jag jobba vidare på kliniken med nya forskningsprojekt kring fingerfrakturer, men också titta på förslitningar i tummens grundled (så kallad tumbasartros). Jag ska också jobba vidare tillsammans med forskargruppen på KTH. Och förhoppningsvis handleda någon egen doktorand längre fram!

Mer information

Läs Johanna von Kieseritzkys avhandling “Phalangeal fractures: current treatments, complications and innovations” här: https://openarchive.ki.se/xmlui/handle/10616/46903


Johanna von Kieseritzky



Johanna von Kieseritzky är överläkare på Handkirurgiska kliniken, verksamhetsområde Specialistvård på Södersjukhuset. Hon disputerar vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS).