Grattis Jacob, idag 17 oktober får du Prins Daniels forskningsanslag för yngre lovande forskare, hur känns det?
– Det är såklart jättekul och otroligt hedrande! Det ger mig och min forskargrupp möjlighet att utveckla och studera nya behandlingsmetoder med målet att öka överlevnaden vid hjärtstopp. Anslaget bekräftar också att vi är på rätt väg i vår forskning.
Varför blev det forskning om just hjärtstopp?
– Varje år drabbas uppemot 10 000 personer av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus och en av tio överlever. När jag var doktorand för 15 år sedan låg överlevnadsgraden på endast 3 % i Stockholm och nästan 10 % i Göteborg. Samtidigt tog MIVA (Medicinska Intensivvårdsavdelningen) på Södersjukhuset emot flest hjärtstoppspatienter i Sverige och endast ett fåtal överlevde. Jag noterade ett kliniskt och vetenskapligt problem och fick chansen att tillsammans Mårten Rosenqvist och Leif Svensson bilda Hjärtstoppcentrum. Vi började strukturerat driva randomiserade interventionsstudier som utgick från konkreta kliniska frågor och kunskapsluckor.
Vad anses banbrytande inom din forskning?
– Att jag är med driver forskningen framåt genom att genomföra just stora randomiserade kliniska interventionsstudier. Jag har den stora förmånen att få leda en grupp med 25-30 oerhört duktiga och drivna forskare, läkare, sjuksköterskor och statistiker, av vilka många arbetar på Södersjukhuset. I gruppen ingår även kollegor från hela Sverige och vi driver flera nationella och internationella studier och samarbeten. Vi tittar dels på hur etablerade behandlingar kan appliceras på nya användningsområden, dels hur vi kan lösa konkreta problem och besvara forskningsfrågor med hjälp av ny teknik. För närvarande pågår ett 10-tal större studier, bland annat utvärderas om en ny världsunik specialbyggd hjärtstartar-drönare och SMS-livräddning kan korta tiden till defibrillering och påverka överlevnaden. Vi studerar också om en förenklad HLR-metod med bara bröstkompressioner är lika bra som traditionell hjärtlungräddning, om nedkylning av hjärtstoppspatienters hjärnor kan förbättra överlevnaden, om nya läkemedel vid hjärtstopp är effektiva samt om artificiell intelligens kan öka igenkännandet av hjärtstopp på larmcentralen
Vad ser du för resultat av forskningen i vardagen som hjärtspecialist?
– Jag ser en klart positiv förbättring över tid. Överlevnaden vid plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus i Stockholm har ökat till cirka 10-11 % och jag tror att man kan våga påstå att vår forskning till viss del bidragit till denna ökning. Idag kommer det in patienter till MIVA som behandlats med flera nya behandlingsmetoder som baseras på vår forskning som del av en förändrad och optimerad hjälpkedja. Det känns faktiskt lite häftigt och som ett konkret exempel på hur våra forskningsfynd implempenteras i vården av patienter.
Vad gör du härnäst?
– Jag kommer att fortsätta att arbeta som läkare på MIVA och parallellt bedriva klinisk forskning. Målet är att Hjärtstoppscentrum ska fortsätta utvecklas och vara en världsledande forskargrupp kring hjärtstopp och vi vill få till fler studier genom att använda ny teknik och innovationer. I slutändan är målet att få fler att överleva genom forskning som påverkar guidelines. Jag tror att överlevnaden vid hjärtstopp kan fördubblas på 10-15 års sikt.
