För 25 år sedan startades den svenska grenen av Läkare Utan Gränser/ Médecins Sans Frontières. Idag har de 139 fältarbetare från Sverige och en av dem är Märit Halmin, intensivvårdsläkare som till vardags vårdar patienter med livshotande tillstånd inom neurologi, hjärta/kärl och lungor på Södersjukhusets medicinska intensivvårdsavdelning.
Hur har din vardag som läkare påverkats av uppdragen för Läkare Utan Gränser?
– Det går nästan inte att svara på, det är två helt olika världar. Visst är det samma profession men i man jobbar i en annan kontext. På dessa hårt drabbade platser behöver jag vara mer flexibel och arbeta "out of the box". Man inser att det går att göra ganska mycket med små medel. Här hemma känner jag mig till exempel inte längre lika besatt av att kunna ta blodprover och göra röntgenundersökningar som tidigare.
– Det blir också uppenbart att vi hemma i Sverige jobbar i team. Det är skönt att kunna ha kolleger som man känner, och att vet vad man kan förvänta sig av varandra. Flera av de platser jag har besökt har nästan ingen sjukvårdspersonal kvar. Syrien som tidigare hade en relativt modern och välutvecklad akutsjukvård har blivit helt dränerad på kompetens.
– En fördel är att jag på Sös-akuten träffar många patienter från den här regionen. Eftersom jag har lärt mig ett och annat ord och känner till deras kultur så har jag lättare att få en känslomässig kontakt med patienterna. Jag märker att det skapar en trygghet hos dem.
I podden Uppdrag: Rädda liv från Läkare Utan Gränser kan du höra mer om Märit Halmins erfarenheter och känslor i samband med uppdraget i Syrien.
Läkare Utan Gränser /Médecins Sans Frontières (MSF), startades 1971 i Paris av en grupp läkare och journalister. De ansåg att det behövdes en oberoende hjälporganisation som talade ut om övergrepp och missförhållanden, och satte människor före politik. Idag arbetar Läkare Utan Gränser i runt 70 länder runt om i världen.
