Hoppa till huvudinnehållet
Startsida / Press / Nyheter / Ny viktig kunskap för vård av skott- och explosionsskadade patienter i områden med knappa resurser

Disputation: traumakirurgi av skott- och explosionsskadade patienter

Nu finns ny viktig kunskap för vård av skott- och explosionsskadade patienter i områden med knappa resurser. Andreas Älgå disputerade i november vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS). Hans avhandling handlar om behandling av patienter med akuta skott- och explosionsskador. Patienterna i studierna hade alla skadats i väpnade konflikter i Syrien och i Irak, och fick vård på två civila sjukhus i Jordanien och irakiska Kurdistan.

Vad är det viktigaste du har kommit fram till i din avhandling?

- Att patienter i dessa länder som drabbats av akuta skott- och explosionsskador på armar och ben bör fortsätta behandlas med standardbehandling (se nedan, reds anm). Och inte med den lokala undertrycksbehandling som vi ville utvärdera för att se om den kunde vara ett effektivt och kostnadseffektivt behandlingsalternativ. Vi fann att det var den inte. Patienternas sår kunde inte slutas snabbare, och metoden var också mer kostsam materialmässigt.

- Dessa resultat är viktiga i områden med knappa resurser där det är av största vikt att en ny behandling är effektiv för patienten, och samtidigt kostnadseffektiv. Undertrycksbehandling har på senare år börjat användas för akut skadade patienter i resursknappa områden. Förhoppningsvis kan våra resultat vara till hjälp vid utveckling av behandlingsstrategier för dessa patienter.

Hur går då standardbehandlingen till? Hur behandlas dessa patienter idag?

- Sår efter skott- och explosionsskador är vanligen kraftigt kontaminerade. Standardbehandlingen går till så att den skadade patienten först opereras. Kirurgerna tar bort död, skadad och kontaminerad vävnad, som förhindrar läkning och skulle kunna leda till infektion hos patienten. Stora kärlskador repareras, och eventuella frakturer fixeras.

- Sedan är det viktigt att inte sy ihop såret direkt, utan i genomsnitt vårdas patienten med luftiga kompresser och förband över såret 3-5 dagar. Patienten tas sedan tillbaks till operation för att utvärdera om mer skadad, kontaminerad eller död vävnad behöver tas bort. Först efter det kan vi sy ihop såret. Skulle såret förslutas direkt efter första operationen är risken stor att bakterier växer till och skapar en djup infektion. Då skulle patienten hamna i ett ännu allvarligare tillstånd.

Och hur fungerar den undertrycksbehandling ni ville utvärdera?

- Patienterna får samma behandling som standardgruppen förutom att såret, i stället för med kompresser, läggs om med ett slags undertrycksförband. Lokal undertrycksbehandling är en etablerad metod som använts världen över sedan 1990-talet, till exempel vid trycksår och kroniska sår. En steril svamp läggs i såret och täcks med en plastfilm. I plasten görs ett litet hål dit en pump kopplas. Med pumpens hjälp skapas ett undertryck i såret så att vätska transporteras bort och svullnaden minskar, vilket gör att såret blir mindre och antas läka snabbare.


Men metoden har alltså inte tidigare använts vid behandling av skott- och explosionsskador. Det finns i alla fall inga studier gjorda på det?

- Precis, det var undertrycksbehandling av dessa patienter vi ville utvärdera. Men metoden gav inte bättre resultat än standardbehandling med luftiga kompresser och förband, bara ökade materialkostnader.


Kan vi, utifrån dina resultat nu, även dra slutsatser för hur patienter som drabbas av skott- och explosionsskador i Sverige ska behandlas bäst och mest kostnadseffektivt?

- I Sverige är kostnaden för material och tekniska hjälpmedel en betydligt mindre andel av den totala vårdkostnaden, än vad den är i resursknappa områden. Men prioriteringar behöver ju göras inom alla sjukvårdssystem och då är det viktigt att dessa prioriteringar baseras på fakta. Våra studier är gjorda i andra länder med andra förutsättningar, men jag tycker man kan säga att studierna har genererat ny kunskap som eventuellt skulle kunna användas som prioriteringsunderlag även i Sverige. För att vidare utvärdera teknikens plats för patienter i Sverige behövs dock kompletterande studier, utförda i sjukvårdssystem som liknar det svenska.


Mer information
Andreas Älgå är kirurg vid Södersjukhuset.

Läs Andreas Älgås avhandling ”Wounds of war: Surgical care for conflict-related injuries among civilians in resource-limited settings” här: https://openarchive.ki.se/xmlui/handle/10616/46878