Så ska alla patienter få ett värdigt avslut

Vårens möte hade vård i livets slutskede som tema och presenterades av Tora Campbell-Chiru, överläkare på onkologkliniken och processägare för vårdprocessen. Hon redogjorde bland annat för det nationella arbete som pågår kring palliativ vård. En fråga som kom upp var om en patient ska remitteras vidare för vård i livets slutskede eller få avsluta livet på sjukhuset.

– Ibland är det ofrånkomligt och det bästa för patienten att få avsluta sitt liv här på sjukhuset, men generellt kan man säga att kvalitetsregistret för Palliativ vård visar att den bästa vården i livets slutskede bedrivs utanför akutsjukhusen. För en äldre patient kan det vara bättre få åka tillbaka till sitt boende förutsatt att alla parter känner sig trygga med planeringen och att man kan möta patientens behov, säger Tora.

Samtal om livets slut

En annan viktig fråga handlar om att samtala med patienter och närstående om livets slut. Dessa samtal är något som man många gånger väntar för länge med menar Tora.

– Samtal med närstående sker ofta så sent att patienten inte kan medverka. Det är en fördel om man kan prata tidigare så att patienten kan vara delaktig. Då har man möjlighet att hinna göra det som är viktigt och tillmötesgå patientens önskemål. Vi har infört en samtalstyp som vi kallar ”samtal vid allvarlig sjukdom” där vi just vill lyfta patientens farhågor, önskningar och förhoppningar utifrån sjukdomens möjliga behandlingar och prognos för att på så sätt få den sista tiden i livet att bli mer så som patient och närstående vill, säger hon.

– Idag finns fler behandlingar och många lever allt längre med till exempel obotlig cancer. Patienten kan tänka att så länge jag får fortsätta med behandling har jag något att hoppas på och väljer att skjuta upp samtalen med sina närstående. Risken är att det sedan blir för sent att prata, säger Maria Leites specialistsjuksköterska på onkologiska kliniken och processledare för vårdprocess palliativ vård.

Tora och Maria menar att vårdpersonalen måste vara både inkännande och ärlig i att man inte har alla svar om hur behandlingarna kommer att gå.

– Jag kan säga att vi hoppas på det bästa, men att vi också måste förbereda oss för att det inte går bra, säger Maria.

Samtalsutbildningar

Det kan vara svåra samtal. Gruppen för palliativ vård erbjuder därför samtalsutbildningar för Södersjukhusets medarbetare.

– Vårdpersonalen behöver kunna kommunicera, stämma av och bekräfta patienten. För att vara närvarande och trygg i de här mötena underlättar det att ha tränat. Jag upplever också att ju längre man har arbetat och ju mer livserfarenhet man har desto lättare blir det, säger Tora.

– Att få dö lugnt och stilla och att det blir ett bra slut för både patient och de närstående är viktigt. Hur jag som vårdgivare agerar kan underlätta för de anhöriga att gå vidare, jag gör skillnad och det kan vara något stort, säger Maria.

– Vården på ett akutsjukhus präglas av korta vårdtider och av att rädda liv. Men vi behöver också kunna förstå när detta inte längre gagnar patienten och även när livet håller på att rinna ut måste patienten fortfarande vara högt prioriterad. Då ska vi kunna erbjuda bra symtomlindring, stötta både patient och närstående och avstå det som inte gagnar patienten, säger Tora.

På fotot:  Eva Berntsson specialistsjuksköterska och omvårdnadsledare internmedicin, Tora Campell-Chiru, processägare, överläkare på onkologkliniken, Fredrik Sandlund verksamhetschef på onkologiska kliniken, Maria Leites specialistsjuksköterska, processledare onkologiska kliniken. Alla ingår i vårdprocessgruppen palliativ vård.