Hoppa till huvudinnehållet
Startsida / Press / Nyheter / Bryt tystnaden, barnmorskor – våga fråga om könsstympning!

Bryt tystnaden, barnmorskor – våga fråga om könsstympning!

Under våren har Mödrahälsovårdsenheten tillsammans med Amelmottagningen på Södersjukhuset bjudit in samtliga barnmorskemottagningar i Stockholms län till en utbildning om kvinnlig könsstympning. Syftet? Ett förbättrat omhändertagande av kvinnor som är könsstympade och besöker barnmorskemottagning i Region Stockholm.

Majsolen skiner in på de sommarklädda barnmorskorna, dryga 20 till antalet, som samlats i ett litet mötesrum på Södersjukhuset. De är de sista av 230 barnmorskor som under våren deltagit i halvdagsutbildningen ”Omhändertagande av kvinnlig könsstympning på barnmorskemottagning”. Bakom initiativet står Mödrahälsovårdsenheten (MHV-enheten) i Region Stockholm, tillsammans med Amelmottagningen.

F.v., Malin Vikström från MHV-enheten, Martina Frank från MamaMia Kista och Josefina Åberg-Liesaho, Amelmottagningen

F.v., Malin Vikström från MHV-enheten, Martina Frank från MamaMia Kista och Josefina Åberg-Liesaho, Amelmottagningen

Under denna halvdag kommer barnmorskorna få lära sig om könsstympning ur ett medicinskt, kulturellt och lagstiftande perspektiv. Och inte minst – hur de kan bemöta patienter med erfarenhet av könsstympning, och vilken hjälp det finns att få.


En av 200 miljoner berättelser om könsstympning

–  Det här var en av 200 miljoner berättelser om erfarenheten att bli könsstympad. Vi behöver lära oss ett professionellt bemötande för kvinnor med erfarenhet av könsstympning, trots att vi personligen känner att det är för jävligt.

Den som talar är Malin Vikström, samordningsbarnmorska på MHV-enheten. Hon gör det för en knäpptyst publik, som precis lyssnat på en sju minuter lång patientberättelse om ”Dambla”. Vid sju års ålder lovades Dambla en röd prinsessklänning och stor familjefest inför resan till hemlandet. Men i själva verket skulle hon könsstympas:

–  Trots att det snart är 22 år sedan har jag klara minnen från händelsen. En del av mig kan inte förlåta det lidande som de utsatte mig för, men med åren får man en annan förståelse, säger Dambla på ljudinspelningen.


19 000 flickor i riskzonen för könsstympning i Sverige

Hur vanligt är det då med könsstympning i Sverige? 2015 uppskattade Socialstyrelsen antalet till 38 000 kvinnor. Av dessa var 7 000 under 18 år, och ytterligare 19 000 flickor är i riskzonen för att bli utsatta för könsstympning. Högst förekomst ses bland kvinnor från Somalia, Egypten och Eritrea.

Nu vill Socialstyrelsen följa utvecklingen av förekomsten av kvinnlig könsstympning i Sverige, och behovet av vård och stöd hos målgruppen. Samtidigt vill de få till stånd en ökad samverkan mellan vårdgivare samt höjd kunskap och kompetens hos berörda yrkesgrupper. Och det är alltså här denna halvdagsutbildning kommer in i bilden, berättar Malin Vikström.


Att fånga upp könsstympade kvinnor i god tid inför förlossning

Ett av våra främsta mål är att fånga upp fler könsstympade kvinnor i god tid innan förlossning för att undvika akuta klipp och andra förlossningsrelaterade skador, t.ex. kraftig blödning i samband med förlossning, stora bristningar i underlivet etc. Och detta gör vi genom att ge mer kunskap och kompetens till våra barnmorskor om hur de kan bemöta kvinnor som utsatts för könsstympning, och våga ställa frågor.


Hur ska barnmorskor bemöta kvinnor med erfarenhet av könsstympning?

Utöver de mer teoretiska inslagen om könsstympning innehåller halvdagen även ett dialogcafé, där deltagarna får chans att öva på hur man kan tänka och svara i olika scenarios. Eller som en av deltagarna formulerar det: ”Om man frågar om en patient är könsstympad – då vill man ju veta vad man kan svara och göra.”

Ett scenario handlar om ifall deltagaren någon gång träffat en patient som hen misstänkte var könsstympad, och ifall barnmorskan då frågat om detta. Det blir snart tydligt att det inte alltid är så lätt som att bara ställa frågan.

Många kvinnor vet själva inte om att de är stympade, och det är inte alltid så lätt att identifiera… Men börjar man prata om det i andra termer än könsstympning, som ”klippt”, eller om de skurit bort något, då kan patienten svara ”ah, ja det ja!”, säger en deltagare.

En annan deltagare som är verksam i västra Stockholm spinner vidare på det här med vilka man egentligen ska fråga:

Ska man bara fråga de som ser utländska ut? Jag skulle t.ex. inte ha frågat dig, säger hon till en av deltagarna som har ljust hår och blåa ögon. Kanske skulle det underlätta om det kom in som en rutinfråga som man ställer till alla patienter*?


Våga fråga – och våga undersöka

Innan Malin Vikström avslutar dagen ger hon deltagarna två tips för ett bättre omhändertagande. Det första – att våga fråga – är en av de viktigaste förebyggande uppgifterna för hälso- och sjukvårdspersonal:

Om inte vi i vården vågar fråga, vem ska då göra det? Vi lovar att det blir lättare ju fler personer ni frågar.

Josefina Åberg-Liesaho, specialistläkare på Amelmottagningen, visar på olika typer av könsstympningarJosefina Åberg-Liesaho, Amelmottagningen.

Det andra rådet de får med sig är att våga undersöka för att se om kvinnan är omskuren. Detta budskap lyfter även Josefina Åberg-Liesaho, specialistläkare på Amelmottagningen, under sin föreläsning:

Och när ni gör det–beskriv vad ni ser i remissen till oss på Amelmottagningen. Om vi bedömer att det är en typ 3 (alltså en s.k. faraonisk omskärelse), då vill vi att kvinnan kommer till oss så att vi kan genomföra en öppningsoperation innan förlossningen.


Positivt med tydligare riktlinjer och ett ”kunskapscenter” kring könsstympning

Ulrika Berndt, barnmorskemottagningen i Farsta

En av deltagarna är barnmorskan Ulrika Berndt, som berättar att hon möter ganska många könsstympade kvinnor på barnmorskemottagningen i Farsta. Hon menar att Amelmottagningen, där man samlat mycket kompetens kring kvinnlig könsstympning, har en jätteviktig roll att spela för kvinnor som utsatts för könsstympning. Vad tar hon med sig från dagen?

– Framförallt att jag ska börja ställa frågan till alla besökare på mottagningen, och kanske ibland fråga på ett annat sätt; använda andra ord istället för könsstympning. Och be att få undersöka oftare.

* Från och med 1 juni 2019 och ett år framåt införs en fråga om huruvida kvinnan är könsstympad i uppföljningsregistreringen (som ingår i Graviditetsregistret). Detta bl.a. för att få en bättre uppfattning om hur stor patientgruppen är. Eftersom det inte alltid går att se på kvinnan om hon är könsstympad, rekommenderas barnmorskor att fråga alla gravida kvinnor som deltar i denna registrering.


Utbildning kring könsstympning av kvinnor och flickor

Är du barnmorska och intresserad av att lära dig mer om könsstympning och hur du kan bemöta kvinnor med erfarenhet av könsstympning? Socialstyrelsen har tagit fram en webbutbildning som tar ungefär en timme att komplettera. Lär mer här.

Om man är intresserad av att personalen på Amelmottagningen kommer och föreläser på ens arbetsplats kan man höra av sig till amelmottagningen.sodersjukhuset@sll.se.

Om Amelmottagningen och Amelprojektet på Södersjukhuset

Amelmottagningen på Södersjukhuset har en unik specialistkompetens i ämnet kvinnlig könsstympning och tar emot flickor och kvinnor med erfarenhet av kvinnlig omskärelse/könsstympning. Här erbjuds undersökning och bedömning, information och medicinsk behandling eller kirurgi om behov finns men även rådgivande och stödjande samtalsbehandling t ex vid psykosexuella eller psykosociala besvär.

Det behövs ingen remiss för att komma till Amelmottagningen.

Sedan 2017 bedriver Amelmottagningen ett utåtriktat arbete, "Amelprojektet", som syftar till att sprida kunskap om kvinnlig könsstympning till personer som genom sina yrken träffar dessa flickor och kvinnor. Det handlar främst om personal inom hälsa- och sjukvård - men även socialtjänst, skola, rättsväsende och polis. Efter projektstarten 2017 har antalet patientbesök nästan fördubblats:

– Vi tolkar det som att vårdbehovet alltid funnits men att fler yrkesverksamma efter utbildningen bättre varit rustade att uppmärksamma besvär relaterade till könsstympningen och därmed haft kunskap om att erbjuda kontakt med vår mottagning så att kvinnorna fått hjälp, säger Petra Sjunneson, projektledare för Amelprojektet.

Om Mödrahälsovårdsenheten i Region Stockholm

  • Mödrahälsovårdsenheten i Region Stockholm arbetar för en sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt jämlik vård för alla som besöker barnmorskemottagning inom Region Stockholm.
  • Har ett samordnings- och utbildningsansvar för alla 63 barnmorskemottagningar inom regionen.
  • I uppdraget ingår att utforma och utveckla regionsövergripande basprogram och medicinska riktlinjer för en säker och evidensbaserad vård inom mödrahälsovårdens samtliga uppdrag; mödrahälsovård, familjeplanering, sexuellt överförbara sjukdomar och cellprovsscreening.